Jag är som ett halvlagt pussel

Krönikor
PUBLICERAD:
Foto: JESSICA GOW / TT

Numera kan jag inte enbart titulera mig blivande pappa utan även ganska nybliven make. Den 7 september slog vi till, efter snart tolv år tillsammans varav åtta som förlovade. Här händer det saker mellan krönikorna minsann. Det är ju rena dokusåpan. Keeping Up with the Sterners.

Sedan ringarna utbyttes har vi vid olika tillfällen fått frågan om det känns annorlunda. Nej, det känns precis som vanligt. Det är ju liksom det som är grejen. Man gifter sig väl för att man gillar läget? Vi gillar livet som det är och vill cementera det.

Om man gifter sig som någon form av livsuppehållande åtgärd i en döende relation så är man nog ganska illa ute. Då bör man nog återgå till ritbordet och skissa vidare.

Man vaknar upp dagen efter med nya titlar men känslorna är desamma. Jag älskar henne precis lika mycket nu som jag gjorde innan. Annars hade jag inte sagt ja. Det är något av det mest självklara jag gjort. Betydligt mer självklart än det var att tacka ja till vår lägenhet utan att ha sett den. Men med facit och hyresavtal i hand så gick det ju ganska bra.

För närvarande kan man dock tro att vi hyr en lagerlokal av en bebisbutik. Min fru kom nyligen hem efter en heldag på Ullared med typ hela bebisavdelningen i släptåg. Det är förvisso skönt att få allting man behöver i ett svep så att man inte behöver lägga mer energi på det. Men man blir lite överrumplad när allting kommer på samma gång. Hela barnrummet är fyllt till brädden.

Till helgen ska vi rensa i förrådet vilket känns allt annat än lockande. Det är anmärkningsvärt att man kan samla på sig så ofantligt mycket som man egentligen inte behöver. Om man verkligen behövde det skulle det inte ligga i förrådet.

Det ska bli kul att få börja inreda barnrummet. Det är en bra morot när man står där med svettpärlor i pannan och forna shoppingsynder upp till knäna.

Barnrummet känns dock lite avlägset just nu. Och då menar jag inte enbart tidsmässigt utan även rent fysiskt eftersom det är avskärmat med en mur av saker. Men vi betar av och hugger oss fram genom djungeln.

Det är effektivt att börja i tid och beta av en sak i taget så att man inte står där veckorna innan planerad födsel med allting kvar. Då hade dessutom jag fått dra hela lasset själv.

Tacka vet jag framförhållning och struktur. Jag bejakar min OCD. Jag älskar att göra listor och planera. Då är jag i mitt esse.

Dessvärre är jag inte lika förtjust i att praktiskt ta tag i alla planer. Vilket tekniskt sett omintetgör syftet med min planering. Jag är lite ologisk på det viset. Det är precis som det faktum att jag har strålande sifferminne men är värdelös på matematik.

Jag är som ett halvlagt pussel. Men det är ju därför jag har gift mig med någon som kompletterar mig. Någon som kan väga upp mina svagheter så att jag blir hel.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.