Starka berättelser om flicköden

Böcker
PUBLICERAD:
Två flicköden har fängslat mig i sommar, Jennifer Clements Pearl och Donatella di Pietrantonios Den återlämnade.
Gun Love av Jennifer Clement. Översättning av Niclas Hval. Förlag: Albert Bonniers

Författaren och journalisten Jennifer Clement gjorde sensation 2015 med boken En bön för de stulna, om flickor i Mexiko som levde under ett ständigt hot att rövas bort av maffian. Denna gång har hon förlagt sin berättelse Gun Love till Florida, mitt i ingenstans. Där, på en trailerparkeringsplats intill en soptipp, växer huvudpersonen Pearl upp. Hela hennes liv har hon och mamma Margot bott i den Mercury mamma fick som sextonårspresent av sin rika pappa. Då hade hon redan Pearl i magen och visste att hon inte skulle få behålla sin baby om hon stannade kvar i pappas jättelika villa. Mercuryn kom aldrig längre. Pearl, som är fjorton år när berättelsen börjar sover och har sitt i framsätet och Margot, som försörjer dem som städerska på veteransjukhuset bor i baksätet.

I en trailer intill bor Pearls enda och bästa vän, April May och hennes föräldrar Rose och skjutglade sergeant Bob som förlorade ett ben i Vietnamkriget. Det är den värld Pearl känner. Den fungerar, folk hjälper varandra när det behövs ett handtag och deras liv kommenteras med saklighet av den ett år äldre och världsvisa April May. Allt förändras dock när Eli Redmond flyttar in till mamma i baksätet.

Clement målar upp en värld som vi läser om i media men som de flesta av oss inte kan föreställa oss. Där finns pastor Rex och mexikanen Ray som köper upp vapen för att sälja dem över gränsen och Mrs. Roberta Young, en pensionerad high school-lärare som förlorat allt när maken dött efter en lång tids sjukdom och sjukhusräkningarna gjort henne utblottad.

Precis som i En bön för de stulna är Clements språk rakt och sakligt, osentimentalt och poetiskt. Och bitvis mycket humoristiskt mitt i allt det tragiska. Detta är en stor roman om ett USA vi inte vill likna. Rekommenderas varmt!

Den återlämnade flickan av Donatella di Pietrantonio. Översättning av Johanna Hedenberg. Förlag: Polaris

Donatella di Pietrantonio är inte Elena Ferrante (vad jag vet!), men visst känner man igen samma Italien som författaren till Neapelkvartetten beskriver så levande. Boken Den återlämnade flickan tilldrar sig vid kusten till det Adriatiska havet. Där växer hon upp, flickan vars namn vi aldrig får veta, som enda barnet till välbärgade föräldrar, hon går i fin skola, dansar balett, tar simlektioner tills hon en dag i trettonårsåldern plötsligt, utan förklaring, skickas tillbaka till sin riktiga familj på landet. En familj hon inte känt till, som nu vill ha henne tillbaka. Hennes trygga liv förvandlas i ett slag. Det nya hemmet är fattigt, trångt och obekvämt. Hon får dela rum med fyra syskon varav tre är unga killar som fräckt glor på hennes kvinnliga former.

Det enda som tröstar den återlämnade i hennes sorg och saknad är lillasyster Adriana som stöttar sin nya syster lojalt i alla väder. Ett av många fina personporträtt i boken.

Först efter ett drygt år får Den återlämnade flickan veta varför hon skickats bort.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.