En snällare narkotikapolitik räddar liv

Ledare
PUBLICERAD:
Inte heller Sverige borde straffa sjuka människor. Fler måste få en chans att överleva sitt missbruk, skriver Johan Chytraeus.
Foto: Heiko, Junge
Sverige har en av Europas hårdaste lagstiftningar mot narkotikaanvändning. Samtidigt ligger vi i topp när det gäller drogrelaterad dödlighet. Hur hänger det ihop? Borde inte färre svenskar använda narkotika – och fler överleva sitt missbruk?

Varje berättelse kan börjas vid olika tidpunkter. När det gäller svensk narkotikapolitik så är året 1988 en bra utgångspunkt. Då blev det straffbart att använda och inneha narkotika, en lagskärpning som föregicks av intensiv debatt kring vilka för- och nackdelar lagen skulle ge brukarna som samhället i stort. Signalpolitiken var tydlig; ”Det ska vara förbjudet att knarka”. Ja, så löd texten på en av Folkpartiets episka affischer och för att understryka allvaret lät man partiledaren Bengt Westerberg sitta modell i grå kostym och röd slips med en stadig blick mot varje potentiell knarkare.

År 1993 kom en straffskärpning som innebar att brukare kunde få max sex månaders fängelse vid narkotikainnehav för eget bruk. Med de bästa intentioner så var grunden i svensk narkotikapolitik därmed lagd för lång tid framåt.

Trettio år har gått. Den narkotikarelaterade dödligheten har ökat och är hög i jämförelse med andra EU-länder. De som fastnat i missbruk får inte rätt hjälp. Istället för att slussas till en stöttande instans i vården riskerar socialt utsatta missbrukare att få böter som de inte kan betala eller hamna fängelse vilket stigmatiserar beroendet och riskerar att trycka människor djupare in i kriminella miljöer. Ungdomar som av nyfikenhet eller grupptryck testat droger och åkt fast får en prick i straffregistret, vilket är kontraproduktivt och förföljer dem resten av livet. Den svenska sensmoralen är att hellre straffa än erbjuda vård och behandling. Statistiken visar att det här är en politik som skördar människoliv.

Allt fler går nu ut och kräver förändring. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) vill att den trettio år gamla lagen utvärderas. Svenska narkotikapolisföreningen ser problem med de stränga påföljderna mot grupper där bestraffningen blir kontraproduktiv och vill istället att mer resurser satsas på att hjälpa människor ur sitt beroende. Även inom en del riksdagspartier debatteras det om hur narkotikapolitiken kan utformas från att straffa till att hjälpa.

Kanske kan vi lära av Norge? Vårt västra grannland har redan tagit steget mot en humanare narkotikapolitik. Och för Norge står Portugal modell – ett EU-land som slutade straffa droganvändare 2001. Droger och langning är fortfarande olagligt i Portugal men de som använder eller har på sig en mindre mängd narkotika för eget bruk kastas inte i fängelse utan möts med andra åtgärder. En sådan åtgärd kan vara ett obligatoriskt samtal med en ”avrådningsnämnd” där en läkare, advokat och socialarbetare möter upp.

– Samhället ska inte straffa sjuka människor. Det är ett grundläggande fel. Det många däremot behöver är hjälp, och därför ska vi ge dem det istället, sa Norges hälsominister Bent Høie i en intervju med SVT förra året.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Karlstads-Tidningens politiska linje.