Läraren Bengt Ekengren skulle gå till Lövnäs för att posta ett brev hos klockar Linder. När han kom fram upptäckte han att han glömt brevet hemma. Han sa bara "hm", vände på klacken och gick den halva milen tillbaka för att hämta brevet. Det torde ha blivit en promenad på sammanlagt två mil.
Han använde ofta käpp med silverkrycka men denna var oftast kvarglömd i kyrkan eller på ovan nämnda postanstalt.
Bengt Ekengren föddes i Ekshärad 1858. Ekshäradsdialekten behöll han även sedan han flyttat till Hammarö där han 1882 fick jobb som lärare i Svenshults skola.
Rymde från annan ort
Han fru Hilma Persson kom från Västra Skagene. Han ska ha haft en anställning på annan ort innan han kom hit men, enligt Hammaröboken från 1957, ska förhållandena där ha varit så "bedrövliga" att han bokstavligen rymde därifrån.
Han var mycket lovordad som lärare. Han hade schemat på väggen man detta följde han inte till punkt och pricka. Favoritämnena var svenska och matematik och hans engagemang i matte väckte även elevernas intresse. För att stimulera dem lockade han med priset för de duktigaste i exempelvis satslösning eller huvudräkning. Det handlade om priser som till exempel en blyertspenna eller något annat nyttigt.
Bengt Ekengren var också mycket intresserad av botanik och kände väl till Hammarös flora. Han höll ofta föreläsningar och lärde sina elever att uppskatta växterna.
Jakt och fiske var var andra intressen och under en lång tid hade han jakthund. Men plötsligt slutade han att jaga och det sägs att anledningen var att han blivit så illa berörd när han såg ett dödsskjutet villebråds sorgsna blick. Men fisket fortsatte han med och han brukade vara ute och "handskats med reven".
Bengt Ekengren höll sig också med en bigård, något som var väldigt ovanligt vid den här tiden. När hans bin svärmade fick barnen ledigt från skolan. Han hade också lite skog och familjen höll sig med en ko.
Läste ut lik
Som mångkunnig mångsysslare blev han något av bygdens allt i allo. han hjälpte till med skrivelser och gick även under namnet "Ö-predikanten" eftersom han "läste ut liken" i gravölsgårdarna.
Bengt Ekengren och hans hustru Hilma Ekengren fick barn som ärvde såväl pappas läslust som musikintresset. Bengt Ekengren ledde en sångkör och en av hans söner blev så småningom organist i Karlstad. En annan son blev klockare i Vårgårda och en dotter blev lärarinna. Själv använde sig Bengt Ekengren mest av orgeln.
Han hjälpte gärna elever som var studiemotiverade och insöp gärna själv mer kunskap. Som exempel på detta kan nämnas att han vid 75 års ålder tog en studentkurs vid Hermods. Forna elever har haft mycket att berätta om sin lärare. Han var mycket skrockfull, hade sett "älvadansen" i skogen och såg "varsel". Men han var också mycket åskrädd och när åskan var på gång fick hans elever springa hem.
På vintern drev han storskola, under sommaren hölls sommarskola och på julferierna var det fortsättningsskola. Under helger och på lediga stunder höll han fortsättningsskola med repetitionsövningar då eleverna klädde upp sig och samlades i skolhuset.
Under 1923 gick han i pension och avled 1939 i Karlstad dit han flyttat på äldre dagar.