Många växter är som vackrast nu

Åsikter
PUBLICERAD:
Den senblommande höstanemonen är en av de vackra växter som ger hopp om att säsongen ännu inte är slut. Något som dock är slut är Malin Lundquists tid som krönikör i KT. Det här blir hennes sista krönika.
Foto: Hasse Holmberg/TT

Nu är nätterna fuktiga och på morgnarna skimrar grönskan av dagg. Vi är på väg mot den tid då luften blir klarare igen och på ett sätt, lite lättare att andas. Augusti är här och bjuder på grönsaksskörd, senblommande perenner och sköna kvällsdopp.

Många växter är som vackrast nu och i trädgården finns ett överflöd av blommor för både humlor och bin att surra runt i – och för mig att plocka in. Dahliornas blommor i regnbågens alla röd-gula nyanser spricker upp på löpande band, höstanemonerna har fått stå ifred för rådjuren och vajar lyckligt i vinden. Även zinniornas färgglada knappar har poppat upp och lämnar ingen oberörd. Min vana trogen plockar jag in både stora och små buketter. Just i morse blev det darrgräs, veronica, luktärt och blomstermorot, som är en prydnadsmorot med skira flockblommor i purpur, rosa och vitt, som svävar likt en fin spets över de andra blommorna. Spetsblomster och brudslöja fungerar lika bra. Trots sina pyttesmå blommor har de något visst, de väver ihop både buketter och rabatter på ett makalöst sätt.

Att göra buketter för att samla frö är också en god idé. Många blommor bara väntar på att bli plockade och tömda på frö när hösten väl kommer. Det man bör tänka på innan man tar frö är att fröhöljet eller skidan ska ha skiftat färg mot brunt och nästan spruckit upp. Stockros, sommarmalva, akleja, pionvallmo och många fler är tacksamma att ta frö ifrån. Inte nog med att man får en massa frö helt gratis till kommande år – man säkrar dessutom fortlevnaden för just den sorten av stockros, malva eller solros man nu har valt att plocka och som man vet trivs i trädgården.

De något eftersatta äppelträden i min trädgård, som jag beskar och gav extra näring i höstas verkar ha mått bra av behandlingen, för det ser ut att bli frukt på alla tre träd. Från vecka till vecka ser jag hur frukterna blir större och får allt mer färg. Har bara lyckats identifiera ett av dem – ett Oranie, som har små, gulgröna äpplen med svagt sötsyrlig och god smak. Det är ett höstäpple som behöver kyliga nätter för att få sin fulla arom och är skördeklart först fram i september-oktober. Bäst tid att beskära äppelträd är under den så kallade JAS-perioden, det vill säga under juli, augusti och september, men jag tycker att det tar emot att sätta sekatören i träden när frukten hänger kvar så jag brukar vänta tills allt mognat och plockats av. Det är en konst att beskära träd och fullärd blir man nog aldrig, men med övning kan man öva upp ögat till att se vad varje träd mår bäst av. Generellt ska man tänka på att klippa bort inåtgående och korsande grenar alldeles intill den huvudgren de sitter på och finns det döda grenar bör de också avlägsnas. På så vis skapas ett luftigt grenverk som får mycket välbehövligt solljus till nästa års frukt. För att undvika att sprida eventuella växtsjukdomar ska sekatören sprejas med rödsprit mellan varje träd om man beskär ett flertal på samma gång.

Än så länge och förhoppningsvis i många veckor till kommer vi kunna njuta av sommaren och allt vad den ger i form av nedvarvning, ljumma kvällar och skördefest i köksträdgården. Daggen i gräset på morgonen är dock ett tecken på vad som komma skall. Det är för mig alltid lite blandade känslor att veta att sommaren går mot sitt slut i och med augusti, eftersom jag njuter så av årstiden. Men samtidigt älskar jag hösten, som i år blir speciell med många nya utmaningar och projekt att ta sig an med allt vad det innebär i tid och kraft. Det här blir därför min sista krönika i KT, men förhoppningsvis inte det sista ni ser och hör från mig. Jag tror vi kommer ses därute i grönskan, bland blommor och bin.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.