"Han är våldsamt lat"

Klok som en bok, det är det rimmande bergstrollet Sten som bor i skogen. I alla år har han gestaltats av Torgny Persson i Mariebergsskogens populära sommarteater Trollvandringen.

– Han är väldigt snäll, men han pratar konstigt eftersom han pratar på rim. Han är också våldsamt lat för så fort han har chansen så sover han. Så har det varit i alla tider, säger skådespelaren själv om sin rollfigur.

Torgny har varit med sedan Trollvandringen startade för 16 år sedan. För honom är det årets stora teaterinsats, han ser det nästan som semester att få sätta på sig den stora trollnäsan och rimma för barnen.

– Jag tycker att det är jättekul. Dels att spela i skogen och framför allt att ungarna är så olika. Ena gången är de tysta som musslor och andra gången så klättrar de nästan på mig.

Han träffar KT när den sista av dagens fyra föreställningar är över. Den här dagen har barnen varit en engagerad publik och skådespelarkollegorna är nöjda.

– Att det är sådana skillnader mellan grupperna tror jag beror på hur barnen har det hemma. Jag har märkt på vissa föreställningar om det är barn som inte får prata så mycket hemma, för då pratar de som bengen här.

Alltid en sensmoral

Torgny flyttade till Karlstad från Landskrona 1997 när han fick jobb på operans kör. När han 2004 var med i Värmlandsteaterns uppsättning av Spelman på taket träffade han Trollvandringens regissör Ricky Andreis som senare frågade honom om han ville ha en roll i den nya teatern.

– Jag tänkte att det skulle vara kul att göra något annat än att köra buss eller sjunga opera eller musikal. Så jag hoppade på.

I alla år har bergstrollet Sten genom sin vishet hjälpt barnen och trollen att lösa problemet som teatern kretsar kring. I år är det alven Alvar som ätit en svamp och blivit en hund.

– Det har alltid funnits en sensmoral i sagan, det tycker jag är bra. Det kan vara att vi är olika, att man ska hjälpa varandra, att man inte ska hacka på den som är liten eller att man inte ska ljuga.

Vinkar till tåget

Mitt i intervjun säger han att vi måste ta en paus för alldeles strax kommer Conrad Höök-tåget att passera oss där vi sitter på en parkbänk i skogen. Torgny som fortfarande har på sig sin trollutstyrsel gömmer sig bakom ett träd några meter bort. När tåget rullar förbi vinkar han till passagerarna. Föräldrarna pekar och barnen tittar med stora ögon.

– Jag brukar vinka till tåget någon gång om dagen. För några år sedan när jag hade bättre kondition så sprang jag runt mellan olika platser så jag hann vinka åt barnen fem gånger under en tur, säger han och skrattar.