Att vara finast på Facebook

Krönikor
PUBLICERAD:
Är du erfaren eller bara gammal?
Foto: Barbro Vivien / SvD / TT

Jag vill gärna se mig som en tolerant person, men språkslarv och klichéer har jag svårt för. Det blir allt värre med åren och jag börjar verkligen tappa tålamodet vad gäller de korkade i gulligull maskerade plattityder, som frodas i mängd på våra sociala medier. Jag förundras ofta, faktiskt dagligen, över vilka oövertänkta dumheter jag får se i mitt Facebookflöde. Till exempel det där att om du håller med om att det bästa i livet är att ha en syster/dotter/mamma, ska du dela inlägget. Eller att jag – genom att hålla med om och dela ett inlägg om att cancer eller depressioner är skit –bekämpar dessa sjukdomar. Jaha. Men om jag nu inte tror att man kan "vinna” över cancer eller depressioner genom att dela ett inlägg på Facebook eller om jag inte vill offentliggöra vad jag känner för mina närmaste, vad händer då? Tycker jag att cancer är bra? Älskar jag inte min syster/dotter /mamma? Är jag helt enkelt en väldigt dålig människa? En likgiltig jävel utan förmåga att älska?

Det senaste i form av meningslösa dumheter, som har dykt upp i mitt Facebookflöde är det där om hur många gin och tonic jag kan förvänta mig under sommaren eller vad jag får i födelsedagspresent – till exempel tandkräm, analblekning, 70 kg gödsel eller en resa till Karibien – utifrån vilken månad jag är född. Jag häpnar. Vem kan överhuvudtaget för det första komma på något så fullständigt meningslöst och humorbefriat och för det andra få för sig att lägga ut det på Facebook?

Och så har vi alla de där flosklerna om att fånga dagen, vara tacksam för än det ena och än det andra, som säkert kan ha sitt värde och sin relevans men ofta bara är ryckta ur sitt sammanhang. Eller vad sägs om det här: ”Kärlek är att också vara goda vänner.” Inte ovänner alltså. Nej vänner. Goda vänner dessutom. Sen kan jag också bli lite fundersam över hur många det finns i den här världen som är den ”finaste”. Finaste mamman. Finaste vännen. Finaste systern. Finaste kollegan. Finaste ditten och finaste datten. Finaste, finaste, finaste!

Ibland dyker det upp en bild på ett föremål som tydligen är rent antikt – en potatisskalare, ett rivjärn eller en telefon med nummerskiva. Om man då vet vad man använde en sådan tingest till och hur man använde den, är man erfaren. Inte gammal, fast det är väl det man menar. Men gammal är uppenbarligen ett fult ord på gränsen till svordom, och erfaren låter bättre. Lite mindre dövt och dement och rollatoraktigt. Och hur erfaren är då inte jag, som använt och fortfarande använder både potatisskalare och rivjärn? Att min familj dessutom hade en vevtelefon, innan vi fick den automatiserade med nummerskiva, låter ju som en gammal saga.

En erfaren saga, menar jag. Den finaste. Den allra finaste.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.