Upptagen - till vilket pris?

Krönikor
PUBLICERAD:
Att vara konstant upptagen, är det verkligen något att sträva efter?
Foto: Christine Olsson/TT

Då är det dags att faktiskt göra något åt saken. Inte bara prata. Jag gör vad jag kan och du gör vad du kan, men det är samhället som släpar fötterna efter sig, ser sig skrämt om över axeln och med darrande stämma ibland utbrister att det är orimligt. Fast ibland rycker också samhället på nämnda axel och väljer att fortsätta som vanligt, och det är inte okej.

Nu har vi pratat om psykisk ohälsa, kopplat till arbetsrelaterad stress i några år. Vi har pratat ångest och utmattningssyndrom. Det har kommit tv-program, poddar, vloggar och debattartiklar. Det har influerats, konstaterats och omorganiserats men sjuktalen för psykisk ohälsa sjunker inte. Vad beror det på? Vad är det som är fel? Hur länge ska vi fortsätta så här?

Jag har inte alla svar, alla siffror, alla rapporter, all forskning. Fan jag har inte ens alla frågor vi bör ställa när det handlar om vad det beror på att vi stressar oss sjuka. Men jag har en del tankar kring sådant jag tror är bovar i dramat.

Vi måste sluta se det som fint att ha för mycket att göra och stoppa glorifieringen av ordet ”upptagen”. Vi måste skapa en kultur på arbetsplatsen där det är okej att prata om hur man mår och visa att det är okej att ta en paus. Vi måste sluta jämföra oss själva med andras liv i sociala medier. Det är ju inte så konstigt att vi blir deprimerade när sociala medier tränar oss i att jämföra våra liv med andras istället för att uppskatta det vi faktiskt är och redan har. Men framför allt måste samhället ta allt det här på allvar och skrika lika högt som våra kroppar gör när de strejkar på grund av att vi varit för upptagna.

Har ni tänkt på att våra fullspäckade dagar kan vara en reaktion på att vi är rädda för den tomhet som eventuellt kunde infinna sig om vi inte hade något att göra hela tiden. Vi får ångest eller känner oss skyldiga när vi inte jobbar eller gör något för att sälja oss själva eller det vi jobbar med. Man bär den där upptagenhets-brickan som något liknande det man får när man gjort något ärofyllt i krig.

Jag tror att vi kan vara lyckliga och avslappnade samtidigt som vi får arbetet gjort. Det handlar bara om inställning och att släppa fruktan för att ha tråkigt, att inte vara någon precis hela tiden. Till och med när det kommer till att hitta kärleken är folk för upptagna. Och kärlek är ju något vi mår bra av. Men just dejting skulle jag beskriva lite som att alla är för upptagna idag, och alla tror att de kan få något bättre. Sådan är vår inställning till väldigt mycket. Vi tror att våra liv inte kan vara löjliga, triviala eller meningslösa om vi är upptagna hela tiden.

Vi fyller dagarna med sådant vi inte kommer minnas om ett, fem eller tjugo år och säger nej till vänner, äventyr, kärlek och familj för att vi ”har så mycket att göra”. Det är stunderna med det och dem jag just räknade upp som är det du skapar minnen med och av. Ingen minns dig för att du jobbat mest, längst eller snabbast.

Livet är helt enkelt för kort för att vara upptagen.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.