• idag
    29 sep
    13°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    30 sep
    15°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    1 okt
    14°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    2 okt
    14°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Kåseri: Vad rätt du kört fast det var fel

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Foto: Kaj Martelius

Gertrud, 68 år, stod i dörren till sängkammaren, busvädersklädd och med handväskan och en nätkasse i handen. Hennes make Rolf, 73, lade ifrån sig boken om trädgårdsskötsel som han låg och läste på sängen med tre kulörta kuddar under huvudet.

– Jag åker in till centrum och handlar lite mat, sa Gertrud.

– Jag följer med, sa Rolf och satte beslutsamt ner fötterna på golvet.

– Måste du..? suckade hans hustru. Du vet mycket väl att jag inte tycker om att ha dej med när jag kör och handlar.

– Äsch vad är det för prat! En så omvittnat trevlig co-driver som jag! Se det som en ynnest.

– Vi vet båda hur det blir…

– Nejdå. Jag lägger mig inte i ditt körande, även om du skulle styra fullständigt uppåt husväggarna, haha! Observera att doktorn har förbjudit mig att framföra bilen, inte att åka med den.

En stund senare var de på väg i Saaben, 14 år, hon vid ratten och Rolf sittande bredvid skarpt uppmärksam på allt som försiggick utanför bilen.

– Vi får inte glömma nya soppåsar, sa han.

– Hmm.

– Hur har vi det med grönsa-... jösses vilken sinnesrubbad fart på den där bildrullen!

Rolf pekade finger åt en bortsusande Audi.

– Var det inte du som skulle hålla tyst? påminde hustrun.

– Jo. Förlåt, förlåt. Men en sak måste jag få sagt: det är ett Herrans under att det inte händer fler trafikolyckor än det gör. Jag menar med tanke på de ymnigt förekommande generna för dåligt omdöme hos oss människor - såg du cabrioleten där borta med en alltför trött yngling för att orka blinka för vänstersväng.

– Rolf, jag försöker faktiskt koncentrera mig på körningen!

– Fortsätt du med det… ska vi inte ta av till höger här?

– Vem är det som kör, du eller jag?

– Du min älskling, du och ingen annan, vad rätt du kört fast det var fel, som skalden säger, haha …Jösses, alla dessa cyklister!

Gertrud vek av in på Södergatan och fastnade genast i en bilkö som sniglade sig fram mot en av stadens nybyggda rondeller.

– Nej vet du, fortsatte Rolf, egentligen är jag ganska tillfreds med att slippa köra bilen. Som det har blivit i trafiken menar jag. Mina oändligt känsliga nerver skulle inte längre stå rycken. Jag har över huvud taget inte tumme med teknik, som du vet. Låt mej jämföra med en häst-... gusejförbarme, såg du den röda kombin, det var en som inte har en aning om reglerna för rondellkörning. Var var jag?

– Till häst, tror jag. Herregud, någon måste ju ta hand om själva bilkörningen, om du inte misstycker! Och försök att inte vifta med händerna stup i ett, du skymmer backspegeln för mej!

– Å förlåt, förlåt. Men det sa jag från första början: den här bilen har för små backspeglar. Backspeglar borde vara nästan som teveskärmar i formatet så att föraren kan se allt som händer bakom bilen. Idag är det minst lika viktigt som att titta framåt. Men för att återgå till hästarna. Det är ena baksluga rackare, visste du det? Det upptäckte jag när jag gick stallvakt under rekrytutbildningen på femtiotalet. Hästen lägger märke till om ryttaren är det minsta osäker i sin roll, och med detsamma börjar den småjäklas... titta på den där senioren med hunden, ute och vimsar på körbanan! Hur rött ska det behöva bli för att gångtrafikanterna ska hålla sej på trottoaren. Ge gubben ett tut med tutan… Men varför sitter jag här och pratar om elaka hästar, undrar du nog.

– Hmm.

– Jo, för något liknande förekommer hos bilar. Men ofta också hos vanliga hushållsapparater. Det gäller att direkt och resolut ta kommando över mackapären. Fumla inte med fingrarna när du startar nyförvärvet. Sånt uppfattar den direkt. Du minns väl den nya tvättmaskinen, hur den trilskades och tycktes njuta av att sätta sig på tvären, precis som en häst… För att inte tala om datorn! Det tog mig månader att bli herre över den nya Toshiban. Så nu har vi ingått i en slags pakt, Toshiba och jag. Datorn samarbetar, men bara på villkor att jag inte begär alltför krävande sökningar på webben… ta det varsamt nu, det är som jag alltid har sagt: den här parkeringsplatsen är underdimensionerad…där är en ledig plats, skynda dej innan Golfen tränger sig före…vart kör du nu!!?

– Till taxistationen. Du får åka hem och kan prata av dej hela vägen, taxiförarna är vana vid att klara sånt. Jag köper maten själv. Under tiden sätter du på potatisen och dukar fram, så vinner vi tid och missar inte tevenyheterna.

– Jaha, sa Rolf. Och så blir madam kvitt sin pratkvarn till make, inte sant?

– Rätt uppfattat. Seså, skynda dej nu, där kommer en ledig taxi...

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.