”Är det trevligt där i Kil?”

Krönikor
PUBLICERAD:
Dåligt pappaskämt eller inte. Det rätt myggfritt under vintern.
Foto: Anders Lindström/SVA

Mina fötter utför Riverdance där under skrivbordet samtidigt som min hjärna går på sparlåga. Jag mår inte bra, men nu vet jag i alla fall att det inte är en bra idé att dricka koffeindryck precis innan man ska leverera en krönika. Kanske är det koffeinet som talar, men visst spritter det lite i benen just nu? Våren är här och ingen är tacksammare än jag.

Sedan i julas har jag nämligen kompenserat vedervärdigt väder, småbarnslogistik och momsredovisningsångest med att tvångsmässigt försöka roa min omgivning. Det är väl bra, tänker kanske ni? Kanske, men tyvärr har jag blivit en person som oblygt strör pappaskämt och andra konstigheter över min omgivning – alltså dålig humor som på olika sätt ger dålig eftersmak, inte minst för mig själv.

Jag insåg det när jag precis skrollade bakåt på mina sociala medier i jakt på något att skriva om. Jag har börjat skoja tvångsmässigt – och jag kan inte riktigt styra det längre.

Låt mig ge er två exempel. En kompis lade nyligen ut en bild från sin semestervecka på Marbella.

”Är det trevligt där i Kil?”, hade jag skrivit.

Vad är det för skämt? Är det ens ett? När jag ser det så ryser jag i hela kroppen. Och den kommentaren allena gör att jag numera befinner mig i samma humorfack som människorna som valsar in på kontorslandskapen och drar ”myggfrittskämt" när termometern visar tvåsiffrigt med minusgrader.

Även på förskolan har jag varit märklig mot slutet, man kan nästan kalla mig idiotisk. Varenda gång jag försöker skoja är det som en utomjordisk upplevelse där jag leveterar några meter ovanför sandlådan med en skämskudde tätt intill min smalfeta kropp. Men jag kan inte behärska mig. På onsdagar finns det en latinamerikansk vikarie på förskolan. Vi kommer bra överens och jag brukar hjälpa henne genom att fylla i meningarna när hon inte hittar orden.

Eva: Det funkar jättebra med Isak nu, innan hade han lite svårt att lyssna...

Jag: Som sin mamma.

Eva: ...men nu är han alltid glad och positiv.

Jag: Som sin pappa.

Eva: Jaha!

Magnus: Ha en trevlig dag!

Eva: Detsamma!

På väg ut från grinden fick jag åter en skamsköljning. Framstod jag som dryg? Varför kan jag inte bara vara normal och fråga om vad barnen har ätit, ifall de har haft det bra och sedan vända upp och ner på torkrummet i jakt på något jävla underställ, som andra föräldrar gör? Varför frågar jag folk om de har haft ”slickring i helgen” när jag tycker att de är tråkiga? Det är inte klädsamt. Jag måste bli grillat-är-gott- och Mallorca-med-familjen-är-kanon-platt innan jag går ner mig helt. Jag måste bli en sådan som skriver om vädret och liknande i sina krönikor.

Och läsa mediokra deckare om alkade poliskommissarier, skriva skrattsmileys gällande våra politiker och klaga på postgången. Jag ska gå promenader, klippa gräset och då och då titta min sambo i ögonen. OCH BRUNÖGAT! Neeej, THE POWER OF CHRIST COMPELS YOU, Magnus.

Vi ses snart igen, mogna och vuxna. Hoppas ni får en trevlig, och myggfri, månad!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.