Vilken väg väljer Moderaterna?

Ledare
PUBLICERAD:
Vad innebär den nya svenska modellen? Åt vilket håll kommer Moderaternas politik vandra? Partiet står vid ett vägval menar Niklas Lehresjön.
Foto: Linn Malmén/TT
Moderatstämma. Karlstad hade i helgen besök av Moderaterna under deras ”Sverigedagar”. Karlstad var ett klokt val av M.

I Karlstad och regionen ingår sedan ett decennium Moderaterna i den styrande relativa majoriteten tillsammans med L, KD, C och MP. Ett fruktbart och för värmlänningarna gott samarbete. Hade Moderaternas partistyrelse och riksdagsgrupp varit lika förnuftiga, då hade Sverige sannolikt idag haft en mittenregering där Moderaterna ingått. Då hade Sverige fått ett välbehövligt regeringsskifte där nationalister och socialister ändå hållits borta från aktivt inflytande över regeringsmakten.

Men nu blev inte M regeringsparti. Det vakuum som M hamnat i vad det gäller svensk rikspolitik tvingar fram vägval. Kommer de att välja en väg där de fortsatt för en liberal politik som värnar mångfald och pragmatism; kanske ska vi kalla det Värmlandsvägen? Eller faller de så småningom för Åkessons lockelser att bilda ett ”konservativt block”, lockade av regeringsmakten? Det finns onekligen en del tecken som tyder på det. I södra Sverige kan vi erfara hur M fallit för sådana lockelser i vissa kommuner.

Retoriken vad gäller lag och rätt har också blivit mer traditionellt auktoritär. Att Alice Teodorescu fått plats i partiets integrationskommission oroar också, inte minst för att hon upprepade tillfällen pläderat för normalisering av SD; ett nationalistiskt parti som ställer grupp mot grupp på ett sätt som definitivt utgör ett hot mot det fria och öppna samhället. Moderaternas mer konkreta förslag vad gäller integration, utbildning och arbetsmarknad är å andra sidan i hög grad en anslutning till den linje Liberalerna länge drivit och som också borde genomförts för länge sedan. De reformerna är nödvändiga också för att upprätthålla en human flyktingpolitik, öppna gränser och för att få det tillskott av arbetskraft som Sverige så väl behöver.

Moderaterna värderar likt andra partier mot bakgrund av förändrad politisk karta och dalande opinionssiffror förstås sin historia och behöver ställa in sitt sikte på framtiden. En färgsatt variant av den logotyp som lanserades i början av 70-talet inger möjligen hopp, åtminstone så länge de inte rör ihop färgerna. Det var just under 70-talet som M valde att röra sig i riktning mot liberalismen, åtminstone vad det gällde den ekonomiska politiken. Det banade väg för partiet att gå från att vara ett bakåtsträvande oppositionsparti till att bli ledande regeringsparti under Alliansåren.

Kommer Moderaterna att fortsätta tona ner konservatism och istället välja ökad liberalism och mångfald till försvar för det öppna samhället eller kommer krafter inom M som vill föra partiet i nationalistisk och auktoritär riktning att få ökat inflytande? Orosmoln finns onekligen och de skrämmer. Låt oss hoppas att de molnen blåser bort och att sola i Karlstad lyst upp ljusblå himmel och inspirerat till politik för frihet.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Karlstads-Tidningens politiska linje.