Påminn mig att älska

Krönikor
PUBLICERAD:
Varför har vi så bråttom, hela tiden?
Foto: Claudio Bresciani/TT

Bara jag tar mig till den punkten där borta ska jag få vila. Bara jag gör det och det ska jag ta det lite lugnt. När jag är klar med månadens projekt, då ska jag sova. När jag jobbat klart, städat färdigt och tränat tillräckligt hårt då tillåter jag mig själv att ta en paus. Men jag ska bara...

Bra plan. Enda kruxet är att jag kanske inte blir klar, kommer dit och hinner det där jag “måste”. För innan dess kanske jag fallit ihop och stressat sönder. Innan jag hunnit allt jag “ska” kanske jag inte ens fungerar längre. När jag är för trött för att ens orka stå, vem tackar mig då? Vad har jag för nytta av all stress, press och allt jobb jag lagt ner när allt redan rasat? Ingen alls. För då måste jag börja om från noll igen. Det vill jag inte, och jag vet vad jag måste göra, men även jag behöver bli påmind. Om vad som är viktigt och vad som kan hända. Om konsekvenserna.

Vi behöver alla bli påminda. Lära oss. Inse att stress är farligt. Det är tråkigt och svårt att behöva tänka på det här. Men det är också fruktansvärt fasansfullt när du slitit sönder hjärnan. När inget skydd finns kvar. När alla intryck äter upp dig både inuti och utanpå. Får dig att hukande försöka skydda dig själv från människorna, känslorna, ljuden och ljuset. Ibland blundar jag för att orka. Blir irriterad och arg, bara för att ha i alla fall en sköld att sätta upp mot det som hotar. Det är inte mycket till skydd, men det är det enda jag har. Ilskan. Jag måste försöka strida och rädda mig själv. Och andra. Ibland glömmer jag det, ibland orkar jag inte strida. Inte för dig eller för mig, då måste jag bara se till att överleva.

När det här händer får du gärna fråga mig vart det är jag skyndar? Varför jag har så bråttom? Vad är det jag ska hinna med? Och innan vad? Påminn mig om att det blir bra till slut. Att vi har varandra. Att livet pågår här och nu. Påminn mig om att jag enkelt kan bytas ut på en arbetsplats och att jobbet aldrig får gå före hälsan. Påminn mig om att vara rädd om hjärtat. Mitt hjärta som slår så hårt för så mycket, men ibland alldeles för lite för mig själv. Påminn mig att fortsätta andas. Påminn mig att bara vara. Påminn mig om att sluta tänka. Påminn mig om att det är en dålig dag, inte ett dåligt liv. Påminn mig om att jag räcker. Är nog. Att jag är bra som jag är. Påminn mig om att ingen tackar mig när jag är utmattad. Påminn mig om mitt värde som människa. Påminn mig om att jag inte är min prestation. Påminn mig att sova. Påminn mig att leva. Nu. Att skratta. Högt. Att njuta. Ofta. Påminn mig att älska. Mer. Inte minst mig själv.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.