Ett kemigeni och efterkrigsdrama

Böcker
PUBLICERAD:
Titel: Geniet från Breslau. Författare: Lena Einhorn. Förlag: Natur och kultur

Lena Einhorns dokumentärroman Geniet från Breslau är en av de fyra romaner som tävlar om Sveriges Radios romanpris i år. Det ska bli intressant att följa juryns diskussioner i radio om den under litteraturveckan i april i år. Själv känner jag mig lite kluven efter läsningen.

Boken handlar i huvudsak om forskaren Fritz Haber som tilldelades Nobelpriset i kemi 1918, ett säkert hett åstundat pris av denna karriärist vars bana vi får följa från ungdomsåren i Breslau, idag Wroclaw i Polen, fram till första världskriget. Redan som tonåring revolterade Haber mot sin konservative far. Han vägrade att överta det framgångsrika familjeföretaget, han ville bli något stort! Gärna forskare, men det var inte lätt för judar att göra karriär i slutet av 1800-talet i Tyskland. Han blev många gånger förbigången. Liksom flera andra begåvade unga judar konverterade han till kristendomen, till ingen nytta! Småningom kom dock genombrottet och Haber fick eget laboratorium och en stab av medarbetare som dyrkade honom. Tillsammans med sina medarbetare upptäckte Haber hur man kunde tillverka konstgödsel vilket var en stor och välkommen upptäckt. En växande världsbefolkning behövde mättas. Klorgasen som användes i striden vid Ypern under första världskriget var också en av hans uppfinningar, likaså Zyklon B.

Haber var en charmerande sällskapsmänniska med stor begåvning för vänskap enligt boken, men jag ser också en egoistisk streber framför mig vars egna intressen alltid kom i första hand. Det är intressant att läsa om striderna och konkurrensen i den akademiska världen på den tiden (!). Själva forskningen har jag svårt att följa och tycker att den kanske upptar för stor del av boken. Vad som däremot fängslade mig mycket i romanen var det relationsdrama som Einhorn gestaltar. Haber var nämligen gift med en kvinnlig forskare, pacifisten och kemisten Clara Immerwahr, som kanske var lika begåvad som sin man men fick avstå från sin egen karriär när hon motvilligt gav efter för hans enträgna uppvaktning. Clara var den första kvinnliga doktoranden i Tyskland och älskade sin forskning. Det är tragiskt att läsa om hennes förvandling till ovillig värdinna i hemmet dit Haber utan betänkligheter dagligen bjöd med sig gäster utan en tanke på det arbete det medförde för henne. Ett barn, en klen pojke, upptog resten av hennes tid.

Förutom denna genomarbetade biografi ger Einhorn också en målande beskrivning av kejsartidens Tyskland innan allt raserades av kriget.

Titel: Fartygets ögon. Författare: Roy Jacobsen. Förlag: Norstedts.

Roy Jacobsens bok Fartygets ögon berör också en krigstid. Tiden är 1946. Tyskarna har fått lämna Norge och landet håller på att återgå till någon slags normalitet. Under ytan sjuder dock misstänksamhet. Vilka hade samverkat med tyskarna? Alla tycks ha något att dölja tycker Ingrid Barröy när hon ger sig ut på sin långa vandring för att ta redan på vad som hänt Alexander, hennes tio månader gamla dotter Kajas far. Det blir en lång mödosam vandring. Fängslande och välskriven men inte lika fascinerande som de två första böckerna i serien, De osynliga och vitt hav. I De osynliga skildras det hårda dagliga livet på den lilla vindpinade ön Barröy på Norges nordkust. Jacobsens språk är målerisk och egensinnigt och varje föremål och syssla får sin kärleksfulla beskrivning. I Vitt hav är Ingrid tillfälligt ensam på ön när ett tyskt skepp med krigsfångar torpederas i närheten.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.