• idag
    26 nov
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    27 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    28 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    29 nov
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    30 nov
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Softis eller betongklump?

Åsikter
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Liberalerna ser mot framtiden och kommer att välja ny partiledare den 29 juni.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Dagen D, den 29 juni är det dags för Liberalerna att välja ny partiledare. En historisk dag som kommer påverka både Liberalernas framtid men också Sveriges.

Många inklusive mig själv har sett fram mot denna dag. Inte för att jag vill se Jan Björklund som individ försvinna, utan för att jag vill se en nystart. Hur en ny ledare kan få in mer energi i partiet, ge oss mer plats i det mediala utrymmet, men framförallt hjälpa partiet att parera mellan de alla interna striderna.

Under förra våren träffade jag Maria Arnholm, Liberalernas partisekreterare och hade ett samtal med henne om mobilförbud i skolan. Jag uttryckte att det för mig kom som en mindre chock att vi nu alla skulle propagera för detta och hade tyckt att partiet kunde ha en dialog med oss ”fotfolket” innan vi fick det på våra bord. Hon svarade rappt på det och sa ”hur ska vi kunna ha ett parti där vi ska ta hänsyn till allas åsikter och känslor? Om så, då kan vi lika gärna lägga ner partiet”. Det hon sa fastnade hos mig och jag började fundera över mitt eget parti. Alla har åsikter om allt och under en tid har det känts som om ens egna känslor stått framför det gemensamma i partiet. Jag tänker exempelvis på januariöverenskommelsen som jag personligen är mycket nöjd över, till skillnad från andra som varit såpass missnöjda att de lämnat partiet.

Att välja en ny partiledare är därför att anses som ett ödesval för Liberalerna. Endera så väljer partiet en stabil ledare vars syfte är att ena och det kan komma att innebära att personen inte tar direkta politiska strider. Eller så väljer partiet en ledare med tydlig ideologisk stridskraft, men som för många kan anses vara såpass kontroversiell att de väljer lämnar partiet. En softis i form av en socialliberal ledare eller en betongklump i form av kravliberal ledare (mycket förenklat). Jag avundas inte valberedningen i Liberalerna som ska föreslå en ny partiledare. Det kommer vara ett oerhört svårt arbete och många kommer oavsett kandidat framföra sitt missnöje.

För att Liberalerna inte ska hamna i ett dödläge efter en partiledarstrid är det viktigt att processen dit blir rätt. Många hade önskat att Liberalerna, som ett numera mycket transparent parti, skulle våga ta steget och ha provval men det har valberedningen tydligt sagt nej till. Det skulle innebära att de skulle bli låst till ett provvalsresultat och inte kunna lyfta fram hen de tyckte skulle vara mest lämplig.

Det jag tycker vore lämpligast är om processen vore öppen och att kandidaterna även de skulle vara öppna med sina ambitioner. Om vi tittar till ungdomsförbundet så sker processen öppet och kandidaterna tar sig tid att söka stöd. En hearing med alla kandidater vore utmärkt då man direkt kan se både likheter och skillnader, men också ställa frågor som man själv kan anse vara avgörande för stöd. Hoppas valberedningen landar i det.

Till sist, det är inte enbart en partiledare som gör partiet, utan det är helheten. Men en partiledares roll kan inte underskattas. Detta valet kan vara det som avgör om Liberalerna står kvar och blir ett 5,4-procentsparti eller något mycket mer. Så kandidater, visa er och berätta vad ni vill! Låt oss få chansen att testa er, utmana er, och avgöra om just du är den lämpliga att föra Liberalerna in i framtiden! 29 juni, dagen D, vi syns där!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.