Jag är bra på att ha tråkigt

Krönikor
PUBLICERAD:
Flygpassagerare väntar på sina flyg på Arlanda flygplats
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT

Ibland kan jag längta efter att ha tråkigt. Det händer så mycket runt mig hela tiden. Det är aldrig en lugn stund på jobbet eller på fritiden. Jag älskar att ha det så, det är inte det. Men ibland kan jag känna att jag skulle vilja vila hjärnan i tråkigheten bara. Kunna sitta på jobbet och inte ha en enda hög på skrivbordet eller ett enda projekt att ta tag i hemma. En halv dag skulle räcka, för så fort det blir långsamt för länge vet jag att jag börjar längta efter något att göra. Nu var det dock ett bra tag sedan jag hade sådär långtråkigt.

Jag är ganska bra på att ha tråkigt. Att sitta och vänta på flygplatser, på att möten ska börja eller vänta på vänner som alltid är sena. Jag tror det är bra att vara bra på att ha långtråkigt. Det känns som att det är lättare att ha kul då. Eftersom vi lever i en värld av adrenalin och ständig bekräftelse kan det nog vara bra för alla med en detox som innebär att ha tråkigt ibland. Det är okej att inte ha kul hela tiden. Även om vi kanske kan få en känsla av att inte vara lyckade om vi inte är glada och har något spännande på gång hela varje minut av våra liv.

Det känns nästan som att en del är rädda för att ha tråkigt, och så verkar det som att vi hela tiden oroar oss för att andra har det roligare än vad vi själva har. Eller är det något annat vi är rädda för eftersom vi aldrig stannar upp? För vilka tankar och känslor som eventuellt kan komma fram om vi låter tystnaden ta över en stund. Det är när det är ensamt, tråkigt och lugnt som vi tvingas se inåt och möta oss själva. Det kan vara läskigt, men också enormt häftigt och givande. Att ha tråkigt hänger för mig ihop med tystnad. Tystnaden längtar jag väldigt ofta efter också. I det tråkiga och i tystnaden kan vi börja om. Jag skulle bara vilja höra ljud från naturen. Inga människor som frågar om saker, inga bilar som åker förbi och inga pling från telefonen. När jag inte får någon större yttre stimulans får väldigt många idéer och insikter. Då är det som att kranen öppnas och tankarna äntligen får flöda fritt. Utan distraktioner från annat.

I förra veckan funderade jag på när jag känt mig ledig senast. Och det var under första veckan i augusti när jag hade min sommarsemester. Då hade jag äntligen lite lägre tempo och kunde ta dagen som den kom. Sedan dess har livet sprungit på utav bara tusan. Det har varit roliga saker och en spännande period, men när du börjar längta efter att ha lite tråkigt och inte en fulltecknad kalender så kanske det är läge att stanna upp en stund.