Försoning bättre än att vara bitter

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Ebba Busch Thor (KD) och Ulf Kristersson (M) behöver bygga koalitioner och ta fram gemensamma politiska förslag med andra menar Johan Chytraeus.
Foto: Stina Stjernkvist/TT
Det sägs att det politiska landskapet i Sverige håller på att ritas om och att inget är som förr. Det är nog alldeles riktigt.

Efter 131 dagar har vi äntligen en regering på plats och om det inte varit för Centerpartiet och Liberalerna så hade vi förmodligen stått och stampat på samma ställe som i höstas. Eller så hade det suttit en historiskt svag moderatledd regering i Rosenbad som i varje väsentlig omröstning fått förlita sig på Sverigedemokraternas stöd. Det stödet hade inte getts gratis.

Regeringslösningen var inte den mest önskade men kanske den bästa som stod att få i ett svårt parlamentariskt läge. Den rödgröna regeringen kommer nu till stor del att få genomföra liberal politik och givet att det är just där, i Mittens Rike, som en stor del av väljargruppen ligger så är lösningen kanske inte så oortodox som man kan tro.

Men bitterheten inom Moderaterna och Kristdemokraterna är påtaglig. Näthatet når nya nivåer inom dessa etablerade partier men det är inte arvfienden Miljöpartiet och Socialdemokraterna som står i skottgluggen utan de gamla polarna från Alliansen. Delvis Jan Björklund men framför allt Annie Lööf. Så klart. Kvinnliga politiker ska gärna tryckas till lite extra. I den senaste partiledardebatten i Riksdagen valde Ebba Bush Thor (KD) att ta en frän replik mot Annie Lööf (C) men inte gentemot Jimmie Åkesson (SD). Märkligt, tyckte många. Ungdomsförbunden tar som vanligt gärna ut svängarna lite extra. Moderata ungdomsförbundet väljer att håna Centerpartiets partiledare genom en insamling av begagnade skor som en pik mot Lööfs uttalande från 2013 om att hon hellre skulle äta upp sin högra sko än att bli ett stödhjul åt Socialdemokraterna. Från KD sprids samtidigt hånfulla karikatyrer på Annie Lööf och Jan Björklund. Ja, sociala medier svämmar kort och gott över av nedlåtande inlägg från så väl etablerade moderat- och KD-politiker som deras svans av sympatisörer.

Trots att många inom det så kallade konservativa blocket nu beter sig som en förorättad pöbel oförmögen ett vuxet samtal så kan man förstås förstå deras besvikelse. Det är alltid ledsamt när man inte får som man vill. Och det är lätt att göra vän till en fiende om man själv lider av dåligt närminne. För det verkar som att Moderaterna och Kristdemokraterna inte längre minns att man kraschade Alliansen alldeles på egen hand redan i november när man meddelade att de vill bilda regering utan de två andra allianspartierna.

Så vad vilja Ebba Busch Thor och Ulf Kristoffersson? Med blott tre och ett halvt år kvar till nästa val kan det vara klokt att inte göra sig helt oresonlig med Liberalerna och Centerpartiet. Moderaterna och Kristdemokraterna vinner inga val på egen hand. De behöver bygga koalitioner och ta fram gemensamma politiska förslag med andra för att gå kunna framåt på ett starkt och trovärdigt sätt i en valrörelse. Men ju längre förtalskampanjen mot Liberalerna och Centerpartiet pågår, desto mer fjärran tycks statsministeruppdraget bli för Ulf Kristoffersson (M). Så till vida inte Moderaterna och Kristdemokraterna tänker sig att bilda regering med Jimmie Åkesson (SD)? Det fräna samtalsklimatet och politikens nuvarande centrifugalkraft trycker dem onekligen ditåt.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Karlstads-Tidningens politiska linje.