En man med en rik begåvning, pondus, okuvlig energi och nära till snabba repliker. Så beskrevs disponenten August Herlenius av sin omgivning.
Trots sin hårdföra framtoning var han också en omtyckt och älskvärd person enligt Jan-Olof Hesselstedts och Mats Lunnemars bok Skoghallstanken.
August Herlenius föddes på Edsvalla bruk den 22 december 1861. Han blev kapten vid Göta Artilleriregemente, ingenjör vid Bergsskolan, kontrollofficer vid kanontillverkningen i Finspång och Bofors och efterträdde sin far som disponent vid Storforsverken 1894. När Storfors gick över i Uddeholmsbolaget blev han disponent för hela bolaget, en befattning han hade under åren 1914-1928.
August Herlenius var även kabinettkammarherre, riddare av Svärdsorden, kommendör av Nordstjärneordern II klassen och kommendör av Vasaorden II klassen.
Byggde skollokaler
Under sin tid i Skoghall hann han göra mycket för bruket och orten. När det behövdes skollokaler erbjöd sig Uddeholmsbolaget genom Herlenius att bygga skollokaler och lärarbostäder som kommunen skulle få hyra till högst fem procent av byggnadskostnaden per år. Kyrkostämman tackade enhälligt ja den 26 mars 1916.
I Hammaröboken berättas att skolans ledning säkert tyckte att det var en bra lösning. "Senare har kanske inte övertygelsen härom varit så allmän". Skolhusbyggnaderna som kom till togs i bruk 1918 och 1921.
När diskussionerna började föras om att göra Skoghall till industricentrum talade mycket för, men det som talade emot var Munkfors bruks behov av sågspånet som bränsle i stålugnarna. Men när det 1913 beslutades att NKlJ skulle dras ända fram till Skoghall kunde transporterna säkras och det fanns inte längre några hinder från Munkfors sida.
August Herlenius avbildad på en målning av Bernhard Österman 1928. Statyn av Herlenius står vid infarten till Skoghallsbruket. Foto: Åke Persson/Hammarö Hembygdsförening
Köpte Vidön
Disponent August Herlenius vann över styrelsen som skulle ställa upp med pengar och under tiden som utredningarna om sågen pågick passade han 1912 på att köpa Vidön för att få plats till brädgården. Sprängningsarbetena startade den 1 maj 1913 och 1 maj 1914 kördes sågen igång.
Sedan 1893 tillverkade Uddeholmsbolaget sulfitmassa vid Åråsfabriken vid Råda men det började talas om utbyggnad. För sulfitfabrikens del fanns två alternativ, att utvidga Årås eller bygga en ny anläggning vid Vänern. August Herlenius gav sig tillsammans med två ingenjörer ut på inspektionsresor till Mon i Deje, Skattkärr och Lamberget men ingen plats ansågs lika bra som Skoghall. Här fanns djuphamn, obegränsad tillgång på fabriksvatten och bolaget ägde mark.
När Åråsfabriken brann ned två år senare brådskade det med beslutet och styrelsen beviljade medel.
Vänner trots duster
”Herlenius var en bra karl, en hårdför man, men aldrig personligt aggressiv utan objektiv och mänsklig”, säger en man i Hammaröboken. Denne hade åtskilliga duster med Herlenius vid förhandlingsbordet men de respekterade varandra.
August Herlenius blev 68 år.