Snickeri, hockey och trav. Färjestad har minst sagt präglat Nisse Nys liv. Här har han bott och arbetat sedan barnsben.
– Pappa byggde huset här 1931. Då fanns inga hus här och korna gick här utanför. Tomten kostade 1 000 kronor och de fick gräva grunden till huset med spadar, berättar Nisse Ny.
Han sett hela området växa fram under sin livstid och bor kvar i sitt barndomshem. I köket finns en köksbänk, bord och två kökssoffor. Allt samman har han gjort själv. Pappa Ture jobbade på sågverket på Tullholmen och Nisse gick i sin fars fotspår och började på Williamsros modellverkstad ett stenkast från hemmet.
– Jag började som lärling när jag var 14 år och fortsatte att jobba där. När chefen dog tog vi tre grabbar som jobbade där över. Till slut var själv kvar.
På verkstaden gjorde man modeller, bland annat till kugghjul som skickades till KMW för gjutning.
– Det var ett roligt hantverk och det blev ju ens fritid. Så fort en fick se något som man gillade så gjorde jag det.
Han var också en fena på att ta tillvara på bra material. När länsfängelset Bilan skulle bli hotell såg han till att få det gamla trägolvet.
– Det var kanonvirke! Jag kände grabbarna som skulle köra allt till tippen, så jag bad dem att köra träet till mig i stället. Det var ett torrt virke så man kan arbeta med det direkt.
När Nisse till slut la snickeriet på hyllan hade han hunnit fylla 80 år då lade Williamsro ner verksamheten.
Från bandy till hockey
Som Färjestadsbo har Nisse så klart även ett stort intresse för trav och jobbade när travbanan invigdes i april 1936. Han har till och med kvar programmet från invigningen.
– Jag sprang fram och tillbaka och rapporterade resultatet, berättar han.
Hästintresset växte så mycket att han senare blev ägare till flera travhästar.
Nisse var även med i Färjestads barndom, när klubben fortfarande spelade bandy.
– Jag var 16 år när jag fick komma med i A-laget. Första matchen var mot Villa Lidköping och jag spelade höger halv.
Hela säsonger spelades på sjöis på Klaratjärn, en viss kontrast mot dagens påkostade arenabyggen.
– Vi spelade så länge att burarna åkte igenom isen. De fick ro ut med en eka och plocka upp dem på våren, minns Nisse och skrattar.
Nisse var även med när klubben gick över till att satsa på hockeyn. Att växla mellan sporterna var aldrig några problem.
– Det gick bra. Vi spelade bandy om dagarna när det var ljust och hockey på kvällarna. Jag tyckte det var roligare med bandyn, det var friare. Hockeyn är bökigare med alla tacklingar.